Kommunikationssvårigheter

Nu står jag här i köket och väntar på att mina frusna köttbullar ska bli varma och att snabb makkisarna ska koka färdigt och känner att jag måste berätta om en liten svårighet jag har. Som sagt jag kokar snabb makkisar vilket betyder att jag bara har 3 minuter på mig och att jag redan har tagit upp en minut av de tre, så till problemet!
Idag när vi hade haft seminarium klämmer jag ur mig: Jaha så det var sista seminariet med honom.. och självklart bakom hörnet så dyker läraren upp med ett leende på läpparna (leendet var säkert ett sätt att dölja den sorg han kände). Stackarn!!! Va dum jag kände mig ska jag säga. Saken är den att det inte alls var på något negativt sätt jag menade det jag sa. Utan tvärt om! Så nu tänkte jag då på om jag kanske borde ge honom en komplimang imorgon och säga att han är den bästa läraren vi haft, för det är han faktiskt. Men då kom jag på att det kommer se ut som att jag fjäskar för honom inför tentan på lördag... åhh vad har jag gjort och vad ska jag göra!

PLING, nu är snabb makaronerna klara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0