Spänning i spåret
Nu ska ni få veta vad som hände i spåret idag!
Jag och H bestämmer oss för att värma upp genom att gå det "lång varvet". Som vanligt kommer jag lite efter H och pustar och stånkar. JAHA det är väl inte ovanligt, tänker ni säkert! Men nu ska ni få veta det som verkligen var en naturupplevelse.
När vi närmar oss slutet så ser jag något som ringlar på stigen framför oss. Jag skriker för mitt liv och jag tror av renautomatik att H gör likadant. Vi springer ( tänk er springning med ordentlig stuts i och höga knän på det plus viftande armar som plötsligt viftar bort alla osynliga djur som man tycker man har på kroppen ) åt var sitt håll. Dum som jag är så springer jag tillbaka i spåret och H som är lite smartare än mig springer förbi det ringlande djuret. Vi står nu ca 15 meter från varandra och har efter ett tag slutat skrika för våra liv. Självklart är det en liten orm (kanske jag överdriver nu men den var säkert 30 cm lång). Jag måste alltså ta mig förbi denna orm utan att svimma av. Modig som H är så kommer hon och möter mig med klampande kliv så ormen blir rädd och slingrar sig undan. H får därför dagens, kanske till och med månadens ros!
